Vikten
Det går sådär faktiskt med min paus. Jag har tryckt i mig en del onyttigt nu i dagarna. Vågen idag visade dock 73,8 kg så jag har faktiskt hållt min vikt bra. Men det är jobbigt för jag tänker mycket på min vikt. Jag känner ju fortfarande att jag vill gå ner men inte har det där "suget" och samma kraft som innan. Idag kom jag på att jag ju faktiskt har stått still på samma vikt i ca 4 veckor. Det har jag gjort omedvetet och det är ju ganska länge. Så igentligen borde jag ta tag i vikten snart igen. Jag har tänkt att ta pausen månaden ut iaf.
Jag vill fortfarande röra på mig och tänker fortfarande på hur mycket kalorier jag får i mig och hur mycket jag gör av med. Det tar på psyket. Konstant detta tänkande! Det kallar jag inte pause...
Tittade på tv 4 kalla fakta om magoperationer förra veckan. Dom som förminskar magsäcken för att gå ner i vikt.
Innan jag började min vikt nedgång var jag också inne på den baran. Jag var på vårdcentralen och hörde efter om en ev operation. Då tänkte jag att det var det absolut lättaste alternativet och att jag hade försökt att gå ner i vikt så många gånger men aldrig lyckats. Jag hade dock för lågt BMI för en operation.
Nu i efterhand så kan jag helt klart säga att jag aldrig försökte gå ner i vikt. Aldrig riktigt försökte. För att lyckas att gå ner i vikt på egen hand så måste man vara stark! Det är ju bara en själv som faktiskt bestämmer vad och hur mycket man stoppar i sig. Den meningen har jag hört/läst många gånger och tänkt, att det är inte så lätt!
Men det är ju faktiskt exact så det är. Om man bara bestämmer sig för att låta bli onyttiga saker så kommer det att hända saker med kroppen. Och det är bara en själv som kan göra något åt sin vikt! Man får kämpa kämpa och kämpa lite till. Men till slut kommer man att se och känna resultat och då blir det liiite lättare att kämpa. Men man kan aldrig ge upp kämpandet helt tror jag för då kommer man att falla tillbaks i gammla vanor.
Så nu när jag helt själv har lyckats gå ner 15 kg, så är jag glad att jag inte gjorde någon operation. Jag har bevisat för mig själv att jag kan själv!
Jag vill fortfarande röra på mig och tänker fortfarande på hur mycket kalorier jag får i mig och hur mycket jag gör av med. Det tar på psyket. Konstant detta tänkande! Det kallar jag inte pause...
Tittade på tv 4 kalla fakta om magoperationer förra veckan. Dom som förminskar magsäcken för att gå ner i vikt.
Innan jag började min vikt nedgång var jag också inne på den baran. Jag var på vårdcentralen och hörde efter om en ev operation. Då tänkte jag att det var det absolut lättaste alternativet och att jag hade försökt att gå ner i vikt så många gånger men aldrig lyckats. Jag hade dock för lågt BMI för en operation.
Nu i efterhand så kan jag helt klart säga att jag aldrig försökte gå ner i vikt. Aldrig riktigt försökte. För att lyckas att gå ner i vikt på egen hand så måste man vara stark! Det är ju bara en själv som faktiskt bestämmer vad och hur mycket man stoppar i sig. Den meningen har jag hört/läst många gånger och tänkt, att det är inte så lätt!
Men det är ju faktiskt exact så det är. Om man bara bestämmer sig för att låta bli onyttiga saker så kommer det att hända saker med kroppen. Och det är bara en själv som kan göra något åt sin vikt! Man får kämpa kämpa och kämpa lite till. Men till slut kommer man att se och känna resultat och då blir det liiite lättare att kämpa. Men man kan aldrig ge upp kämpandet helt tror jag för då kommer man att falla tillbaks i gammla vanor.
Så nu när jag helt själv har lyckats gå ner 15 kg, så är jag glad att jag inte gjorde någon operation. Jag har bevisat för mig själv att jag kan själv!
Kommentarer
Trackback
