sacrifice för vikten

på mitt "nya" jag :) Tagen i helgen. Observera att jag har linne. Just när bilden togs stod vi i skuggan och jag frös därför håller jag armarna för magen, inget som försöker döljas med flit. Ha ha :D

Jag har tänkt hela veckan nu att jag ska prova på det här med att jogga/springa lite lätt. Och idag när jag var ute på min morgon promenad tog äntligen det stora klivet in mot jogg :) Det kändes lite konstigt först så efter ca 1 minut så promenerade jag igen. Sen kom jag till en nerförsbacke och sprang ner för den och det kändes som att jag flög :) Sen fortsatte jag att springa (inte jogga) uppför en backe också. På ett sätt kändes det skönare att springa lite fortare än att jogga. Men jag ville inte ta i för mycket första gången. Men klart jag kände skillnad i kroppsvikten. Det var lättare och som jag sagt innan så känns det ju inte längre som att jag ska dö när jag får upp flåset lite. :)
Det var en skön första jogging/spring tur i skogen idag! Bjuder på en bild. En aning svettig och röd men jag bjuder på det! :)

Satte på mig den här vita tröjan här om dagen. Jag köpte den i början av min viktnedgång och den satt då lite tajt. Jag kunde känna den mot huden så att säga. Använde den senast i januari tror jag. Nu när jag tog på mig den så var den väldans stor helt plötsligt! Det var en härlig känsla.
Byxorna satt tajt tajt i midjan på mig innan. Jag använde dom inte ens pga att det var så obehagligt. Även tajta i låren var dom. Nu kan jag dra upp dom över magen istället :)

Helgen har gått helt okej matmässigt. Igår klagade min sambo på att jag hade så dåligt humör. - Har du underskott av kalorier idag??! Sa han flera gånger :)
Igår så tryckte jag i mig en hel gurka och så dipp till. Har faktiskt ångest för det idag. Mest för att jag faktiskt var riktigt mätt innan jag åt gurkan. Men ändå tryckte jag i mig en hel, för att jag var sugen och det är så gott!

I lördags när vi skulle iväg till min sambos familj så visste jag inte vad jag skulle ha på mig. Tog fram ett par "baggy" byxor. När jag tog på mig dom var dom stora i midjan och alldelles för stora i låren! Där ska dom ju vara lite lösa men det var för mycket. Jag vet inte vad som hände med mig då men jag blev helt chockad och ville nästan börja gråta...
Dom här byxorna var alltså för tighta i midjan när jag började min viktnedgång, knappt att jag kunde ha dom.
Ärligt talat vet jag inte varför jag blev chockad. Tror det var dels att jag märkte skillnaden och blev glad men också för att jag inte kände igen mig själv. Det var som att det var fel person i rätt byxor. Dom skulle inte vara för stora!

Någon annan som har känt på liknande sätt?

Slänger in två andra bilder som jag tog när jag bara hade gått ner 3-4 kg. Redan då började en del byxor bli för stora.